Jag går hela dagen. Fram mot sluten på dagen känner jag hur törstig och hungrig jag är.

Jag titta mig om kring. Där en bit bort ser jag en vatten källa. Jag går dit. Men jju närmare jag kommer desto mer tvivlar jag på att det är på riktigt. Och väll framme ser jag att det bara är en hägring.

Jag fortsätter att gå. Där borta ser jag solen gå ner, jag tittar mig om, ingen stans att ta skydd i natt. Jag fortsätter att gå. Efter ytligare en stund faller jag ihop och det blir svart…

Jag springer och springer de är efter mig ”De svarta ryttarna”  Sen…

Jag vaknar av ett ljud. D-d-det låter som som häst hovar.

Jag ställer mig upp och ser mig om det ser ut som några kommer mot mig klädda i svarta kappor och huvor, ridandes på hästar.

Men inte förs en efter några sekunder inser jag vad det är. Det är ”De svarta ryttarna” från min dröm. Jag vänder mig om och börjar springa. Efter en stund kommer jag till en bred och lång å. Jag ser mig om kring efter en väg över och tänker en bro, båt eller vad som helst bara jag kommer över. Jag försöker att simma över men det är för strömt. Så kommer en stock flytandes och jag hoppar på. Jag börjar paddla. Det är tungt att ta sig över till andra sidan, men väll där börjar jag springa igen.

Förlåt att det dröjde med kapitel 4 har varit jätte upptagen.

Nu knackar det på dörren ingen. Måste vara Carol tänkte jag och öppnar.

Jag tittar ingen där. Sen ett slag i bakhuvudet och allt blir svart.

Senare vakna jag på ett kalt sten golv. Det dunkar i bakhuvudet. Jag känner en stor bula.

Jag säger tyst för mig själv:

Vad hände?

Sen hör jag den mörka rösten:

Så det är dags att vakna nu hehe.

Vem är den här manen?

Hör du inte vem det är Lisa?

Nej, det gör jag inte. Svara jag med ynklig röst.

Sen öppnades en dörr. Någon kom in, jag kunde inte se vem det var.

Vänd dig om!

Denna gång var det en kvinnlig röst. Jag gjorde som hon sa.

Hon band mig hårt om händerna och satte en säck över mitt huvud.

Ställ dig upp!

Jag gjorde som hon sa.

Så, rör på dig! Hon knuffa mig att gå framåt.

Efter en stunds promenad kände jag en vind mot mina bara armar.

Jag snubblade på nått.

Haha, kan du inte ens gå i en trappa, sa hon.

Jag ställde mig upp och börja försiktigt gå upp för trappan.

Sätt dig ner!

Jag satte mig ner och vänta.

Aj! Något stack mig i armen, det kändes som en spruta. Sen somna jag.

Senare vaknar jag med fria händer och utan något över huvudet.

Jag känner efter var jag är det känns som gräs och jord.

Jag ställer mig upp. Aj! Jag slog i huvudet i något. Jag känner efter. Sten? Väggarna var också av sten. Jag är i en grotta.

Jag kryper ut ur grottan som känns som flera mil lång, men antagligen bara var några meter.

När jag närmar mig utgången ser jag ett ljus.

Jag tänker: Yes äntligen framme.

Väll ute ser jag mig om kring och tycker jag känner igen stället.

Jag börjar och gå.

Jag springer och springer, sen tittar jag bakåt där är dom ”De svarta ryttarna”. Sen faller jag det blir mörkt och så hör jag hästhovar klappandes mot… mot sten. Men marken under mig var gräs. Jag kände på väggarna dom var… var av sten. Men dom kan väll inte rida ner för väggarna. Nu är dom när. Sen…

Jag vaknar och kollar på klockan 20:00. Hur länge sov jag egentligen? Jag kollar telefonsvararen två meddelanden.

Pip, Hej det är Carol jag undrar bara om du vill med ut och äta imorgon.

Hmm får ringa upp henne senare.

Pip, Du verkar sova gått på den grå soffan i ditt vardagsrum. Haha.

De.. de.. det är han, den mörka rösten. Hur kan han veta att jag har en grå soffa? Hur kan han veta att jag sover? Men framför allt hur kan han veta att jag sover på den grå soffan nu?

Jag tar upp telefonen och ringer Carol. Men då knakar det på dörren. Jag går och öppnar, ingen där.

Jag går tillbaka in och tar upp telefonen igen.

Nu knakar det på dörren igen. Ingen där.

Jag går in och ringer Carol.

Först ett tut sen två sen tre, fyr och fem sen svara hon.

-Hej, det är Carol Sanloss.

- Hej det är Lisa.

-Hej Lisa, hur är det?

-Bra, kan du komma över lite senare.

-Vist ses då. Hej då.

-Ok, ses då. Hej då

Jag springer och springer, dom jagar mig! ”Det svarta ryttarna”.

Plötsligt faller jag. Det blir mörkt sen….. PIP PIP PIP!!!

Klockan ringer. Jag vaknar och tänker: Samma dröm varje natt sen min födelsedag i mars.

Jag går till mitt badrum och duschar. Sen tittar jag mig i spegelen där är samma gamla jag med mitt bruna långa hår, mina bruna ögon, min lilla mun och mitt runda ansikte. Inte direkt en skönhet.

Jag går ner till köket i min lilla två rummare och tar fram yoghurten och flingorna. Jag sätter mig och äter, sen ringer det. Riiiiiiiiiiiing Riiiiiiing. Jag tar upp telefonen.

-         Hallå

-         Vem är det jag talar med?

Det är en mörk okänd mans röst.

Med darrande röst svara jag, Lisa Olsson.

-         Vem är det jag talar med?

-         Lisa Olsson sa jag ju. Lite stadigar den här gången.

Sen la han på. Dut dut sa det i luren.

Jag rykte på axlarna och tänkte det var nån som busringde.

Jag klär på mig min svarta tajta knälånga kjol, min vita blus, svarta kavaj och mina svarta 8 cm klackar.

Sen sätter jag mig i min blåa saab 95:a och åker till jobbet.

Jag går in och tänker ”samma gamla kontors arbete”.

Nicklas i receptionen hälsar, God morgon, hur nu den kan vara det. Jag tar hissen till 5:e våningen. Väll framme sätter jag mig vid mitt bord. Jag rättar till skylten där det står ”Lisa Olsson chefs asistent. Sen väller samtalen in tre från bland anat Aftonbladet som vill intervjua oss om den nya designern Måna Gold. Jag tittar på klockan 12:00. Hmm en timme kvar till lunch.

Då kommer chefen ut från sitt kontor rasande.

Jag springer efter henne med hennes kaffe i ena handen och kappa och väska i andra handen.

Vi kommer till hissen där hon kastar ut någon i smoking.

När hon kommer ner till receptionen går hon till Nicklas och så börjar utskällningen.

-         Varför har inte jag fått veta att Måna kommer om två timmar istället för fyra?!?

-         Jag sa det till Lisa.

-         Men varför har inte hon sagt något då?!?

-         Jag vet inte. Du får fråga.

Chefen gick till hissen och även denna gång kasta hon ut killen i smokingen. Hon går raka vägen till Lisa Lindberg`s bord och så börjar nästa utkälning.

-         Varför har du inte berättat att Måna kommer om två timmar istället för fyra timmar?!?

-         Det har jag men du svara inte på telefonen så jag lämna ett medelande.

-         Och när lämna du ”detta” medelande till mig?!?

-         För två timmar sen.

-         Men om jag inte har sagt något om det på två timmar så kanske du ska komma in och berätta det muntligt!!

Sen vände hon sig om och gick med kvicka och gälla steg in på kontoret igen och smällde igen dörren.

Kort där efter ropa hon ut i högtalarna: Alla måste förbereda sig för att Måna Gold kommer om 1 timme och 45 minuter.

Det hon inte viste var att alla har redan hade fixat allt. Men efter som ingen ville råka illa ut så lotsades all var panikslagna och stressa runt med allt.

Två timmar senare kommer Måna.

Den mest malliga och fula  designern jag mött.

Mötet som bara tog tre timmar. Kändes om åtta timmar. Väll ute från mötet kunde jag gå på lunch.

Resten av dagen fick jag svara på samtal och boka om möten.

Nu var jag äntligen hemma trött och sliten gick jag och la mig på soffan. Jag somnar.

Hej igen. Idag så ska jag fram till Nossan`s ljusfetival och sälja. Vad får ni ta och gissa. Jag ska vara den som är ansvarig och boka av. Men problemet är att jag inte vet vad det är jag  ska boka av. Men det var lite vad som händer idag då. Hej då så länge.

Hej har inte läggt upp något på felera dagar för jag var i Dalarna men nu ska jag bara säga att boken släpps på bloggen imorgon. Så glöm inte att titta in imorgon då första kapitelet släpps.

Nu är det barar 5 dagar kvar tills jag släpper den.

Heej tänckt bara skriva lite så ni vet. Det har inte blivit så många inlägg på siståne på grund av att jag vara tvungen och radera deras app på mobilen för en uppdatering.

Nu till vad jag ska göra. Ska nu titta på film på datorn.

6 dagar kvar tills jag släpper boken på bloggen :)