Nu knackar det på dörren ingen. Måste vara Carol tänkte jag och öppnar.

Jag tittar ingen där. Sen ett slag i bakhuvudet och allt blir svart.

Senare vakna jag på ett kalt sten golv. Det dunkar i bakhuvudet. Jag känner en stor bula.

Jag säger tyst för mig själv:

Vad hände?

Sen hör jag den mörka rösten:

Så det är dags att vakna nu hehe.

Vem är den här manen?

Hör du inte vem det är Lisa?

Nej, det gör jag inte. Svara jag med ynklig röst.

Sen öppnades en dörr. Någon kom in, jag kunde inte se vem det var.

Vänd dig om!

Denna gång var det en kvinnlig röst. Jag gjorde som hon sa.

Hon band mig hårt om händerna och satte en säck över mitt huvud.

Ställ dig upp!

Jag gjorde som hon sa.

Så, rör på dig! Hon knuffa mig att gå framåt.

Efter en stunds promenad kände jag en vind mot mina bara armar.

Jag snubblade på nått.

Haha, kan du inte ens gå i en trappa, sa hon.

Jag ställde mig upp och börja försiktigt gå upp för trappan.

Sätt dig ner!

Jag satte mig ner och vänta.

Aj! Något stack mig i armen, det kändes som en spruta. Sen somna jag.

Senare vaknar jag med fria händer och utan något över huvudet.

Jag känner efter var jag är det känns som gräs och jord.

Jag ställer mig upp. Aj! Jag slog i huvudet i något. Jag känner efter. Sten? Väggarna var också av sten. Jag är i en grotta.

Jag kryper ut ur grottan som känns som flera mil lång, men antagligen bara var några meter.

När jag närmar mig utgången ser jag ett ljus.

Jag tänker: Yes äntligen framme.

Väll ute ser jag mig om kring och tycker jag känner igen stället.

Jag börjar och gå.